Anklagelser om våld i en vårdnadsprocess

Gemensam vårdnad förutsätter att båda vårdnadshavarna är lämpliga och att de kan samarbeta så pass väl att barnen inte påverkas negativt av det gemensamma beslutsfattandet. För det fall en förälder utsätter barnen för våld är denne inte lämplig vare sig som vårdnadshavare eller boende-/umgängesförälder. För det fall en förälder har utsatt eller utsätter den andra föräldern för våld kan ett samarbete omöjligen fungera då en av vårdnadshavarna inte skäligen ska behöva vara utlämnad till sin förövare.

I dessa fall har domstolen en mycket oangenäm sits. Det är inte acceptabelt med en våldsutövande vårdnadshavare. Samtidigt kan inte ett påstående ses som tillräckligt då falska anklagelser förekommer och konsekvenserna i de fallen är till skada för barnen. När dessa anklagelser anförs får domstolen göra en bedömning av hur trovärdiga anklagelserna är samt väga in risken för att barnen far illa.

Även om beviskraven är väsentligen lägre i ett familjemål om vårdnad än ett brottmål om misshandel eller liknande krävs ändå viss bevisning. Utan bevis till stöd för anklagelserna kan inte risken för våld anses väga tyngre än risken att barnen berövas kontakt med en av sina föräldrar eller att denne förlorar inflytande och insyn i sina barns liv.

Som ombud är det ett väldigt svårt läge, vilken förälder man än företräder. Det är mycket svårt att bevisa våld inom en relation då ingen ser vad som förekommer inom hemmets fyra väggar. Det är svårt att bevisa att den andre föräldern verkligen har utövat våld eller hot. Bevisbördan måste dock ändå ligga på den förälder som för fram anklagelsen då det är omöjligt att motbevisa något som inte hänt. Det är därför viktigt att domstolarna även i vårdnadsmål är bundna av höga beviskrav.

Tyvärr förekommer det att falska eller överdrivna anklagelser förs fram från en förälder i en process. Även om domstolarna är bundna av beviskravet görs också en riskbedömning och försiktighetsmått kan i vissa fall leda till att barn berövas en nära kontakt med den anklagade föräldern. Ofta förutsätts en pågående förundersökning eller en dom för att anklagelserna skall väga tillräckligt tungt för ett ingripande från domstolen.

När det gäller anklagelser om våld mot barnen måste risken ibland väga tyngre än beviskravet. När det däremot gäller anklagelser om våld från en partner måste dock beviskravet väga tyngre än risken då barnen inte är primärt utsatta när våldet är/har varit riktat mot föräldern. En vuxen har också helt andra möjligheter att skydda sig. Det kan tyckas hårt att behöva samarbeta med någon som varit våldsam/kränkande, men det är barnens bästa som ska avgöras i processen, inte föräldrarnas. Om våldet/kränkningarna har upphört är och bör därför huvudregeln vara att vårdnaden ska vara gemensam, under förutsättning att våld eller rädsla för fortsatt våld varit enda motsättningen för ett fungerande samarbete.

Att tänka på:
- Om du inte kan bevisa våld, för inte fram anklagelser om det. Försök istället att signalera för din oro och be om ”bevis” för motsatsen och håll dialogen öppen för att få så mycket insyn som möjligt. Du kan alltid berätta om dina upplevelser utan att vara anklagande.

- Om det är du själv som varit utsatt, försök ändå samarbeta och se framåt. Vid nya övergrepp se till att spara bevis och se till att polis/domstol får ta del av de vittnen som finns.

- Försök aldrig påverka barnen att säga något. För det fall inget våld förekommer kan barnen känna sig tvingade att göra dig till lags och uppge saker som inte hänt på grund av tydliga förväntningar på svaren. För det fall det förekommer våld kan barnens trovärdighet ifrågasättas om barnen berättar om de frågor som har ställts eller att de uppmuntrats att tala om vissa saker.

- För det fall barnen eventuellt utsätts men du inte har några säkra bevis eller egentliga uttalanden från barnen, utan endast misstankar. Se till att barnen har en oberoende samtalskontakt i skolan eller hos BUP. Vare sig barnen pratar om något eller inte på mötena kan de vara nyttigt att barnen vet att de har någon att vända sig till. I synnerhet som det kan ta tid för ett barn att bygga upp förtroende nog att våga berätta något de kanske skäms över att säga. För det fall barnen signalerar att något hänt är såväl skolpersonal som BUP skyldiga att anmäla oro till socialtjänsten.

- Agera inte själv om du inte vet hur det ligger till utan börja istället i rätt ände först. Att hålla inne barnen på eget bevåg är en nödlösning som skall reserveras för de akuta fall det är nödvändigt.

/ Linda Kron, familjejurist

Klicka här om du önskar komma i kontakt med Linda

Är du i behov av juridisk hjälp?

Kontakta oss »