Hur betydelsefull är barnets vilja i en vårdnadstvist?

Enligt föräldrabalken ska barnets bästa vara avgörande vid alla beslut gällande vårdnad, boende och umgänge med barn. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska hänsyn tas till barnets vilja i den mån det går med beaktande av barnets ålder. Även FN:s barnkonvention stadgar att barn ska få komma till tals och att barnets åsikt ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Domstolen är i en vårdnadstvist alltså skyldig att ta hänsyn till barnets vilja – förutsatt att sådan kan uttryckas. Även socialnämnden ska beakta barnets inställning i sin hantering av frågor som rör vårdnad, boende och umgänge.

Lagen anger inte någon exakt ålder då barnets vilja ska tillmätas betydelse. Det varierar från fall till fall. Normalt fästs mer avseende vid de äldre barnens inställning än de yngre. Om barnet till exempel är nära myndighetsåldern lär en dom om boende och umgänge som strider mot barnets egen vilja knappast få någon faktisk effekt på förhållandet mellan förälder och barn. Det är svårt att tvinga ett äldre barn till umgänge. Hänsyn tas dock även till betydligt yngre barns vilja, möjligtvis inte i samma utsträckning.
Bestämmelsen om att barnets vilja ska beaktas innebär att domstolen måste se till att barnet har haft möjlighet att närmare redovisa sin inställning, till exempel genom att höras under vårdnadsutredningen. Finns inte underlag för att ta hänsyn till barnets vilja bör därför utredningen kompletteras innan tingsrätten dömer i målet.
Familjerätten ska i sin vårdnad- boende- och umgängesutredning i möjligaste mån klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten. Barnet måste få möjlighet att framföra sina känslor och tankar utan att det för den skull läggs press på barnet att ta ställning för en viss sak. Ett stort ansvar ligger därför på familjerättsutredarna men även föräldrarna och deras ombud. Det förekommer dessvärre inte sällan att föräldrar försöker övertala sina barn till en viss ståndpunkt.

Det vanligaste är som sagt att barnet hörs under familjerättens vårdnad- boende- och umgängesutredning som i sin tur redovisas för domstolen. Barnet får enligt föräldrabalken också höras inför rätten om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av förhöret. Det är givetvis svårt att förutse hur ett förhör i rätten kan påverka ett barn och därför tillämpas denna bestämmelse mycket restriktiv och barn hörs mycket sällan i rätten.

Det händer att föräldrarna, under en pågående vårdnadsprocess, når en överenskommelse angående vårdnad, boende och umgänge. Domstolen utgår då från att denna bestämmelse också är det bästa för barnet och man finner därför sällan anledning att ta reda på barnets inställning. Trots att parterna är överens gäller principen om att barnets vilja ska beaktas. Det kan ju vara så att barnet motsätter sig föräldrarnas överenskommelse. I så fall finns det anledning att närmare undersöka huruvida föräldrarnas överenskommelse verkligen är det bästa för barnet.
Det kan vara svårt för ett barn att se vad som verkligen är det bästa för honom eller henne, och ju yngre barnet är desto svårare kan detta vara. Därför är det viktigt att domstolen i sitt avgörande tar hänsyn till hela bilden, det vill säga både barnets vilja och vad som i övrigt har framkommit under målets utredning. Min uppfattning är att barnets vilja bör tillmätas stor betydelse i vårdnadsprocessen. Samtidigt är det minst lika viktigt att inte lägga för stort ansvar på barnet och deras val. Barnet måste lyssnas på utan att känna ett alltför stort ansvar gällande konsekvenserna av sitt val. Barnet måste också ges möjligheten att ändra sig utan att skuldbeläggas för det. Det viktigaste är att vara lyhörd inför barnets inställning och detta gäller såväl familjerättsutredare, parterna och deras ombud samt rätten.

Är du i behov av juridisk hjälp?

Kontakta oss »