Underhållsstöd och underhållsbidrag – ett system nära kollaps

Under flera år har det varit stora problem med missuppfattningar hos föräldrar rörande skillnaderna på underhållsstöd och underhållsbidrag. Här följer en kort förklaring:

Underhållstöd

Underhållsstöd utgår från Försäkringskassan och uppgår till 1 573 kr per barn och månad. Det tas ingen hänsyn till barnens ålder eller föräldrarnas respektive ekonomiska förmåga. Tanken bakom är att tillförsäkra alla barn ett lägsta stöd. För det fall den bidragsskyldige föräldern saknar ekonomisk förmåga blir denne inte återbetalningsskyldig för hela beloppet som utgår. Systemet har också lett till missuppfattningen att maximalt underhåll för ett barn är 1 573 kr per månad.

Underhållsstödets belopp är baserat på en beräkning över vad ett barns mest basala behov kostar under 0-18 år, kostnaderna har sedan slagits ut per månad över 18 år. Beloppet som motsvarar ett barns behov har därefter halverats då det förenklat kan anses att föräldern barnet inte bor hos bör stå för i vart fall hälften av kostnaderna. Underhållsstödet sattes till 1 173 kr år 1994 och höjdes till 1 273 kr år 2006 för att slutligen i oktober 2015 höjas till dagens 1 573 kr.

I ett försök att komma tillrätta med överanvändning av underhållsstöd istället för underhålls-bidrag och uppnå en korrekt fördelning av underhållsskyldigheten har Försäkringskassan ändrat sina regler för utbetalningar av underhållsstöd. I korthet innebär regeländringen att utbetalningarna upphör för de barn vars bidragsskyldiga förälder betalat i tid de senaste sex månaderna. Vidare ställer Försäkringskassan större krav på den bidragsmottagande föräldern att försöka fastställa underhåll på egen hand genom avtal eller dom.

Underhållsbidrag

Underhållsbidrag är något föräldrar avtalar om eller, vid oenighet, får fastställt i dom från domstol. Beloppet baseras i grunden på barnets skiftande behov sett till dess ålder samt eventuella specialbehov, individuella behov och fördelas mellan föräldrarna baserat på deras respektive ekonomiska förmåga.

Syftet med regeländringen är att få respektive förälder får bära sin del av kostnaderna för barnet baserat på sin faktiska ekonomiska förmåga och inte enligt en felaktig hälften-hälften princip som inte stämmer med lagtexten. På grund av problematiken i beräkningen av barns behov av underhållsbidrag är det dock för många föräldrar mycket mer fördelaktigt att få underhållsstöd än att bråka om underhållsbidrag från betalningsovillig förälder.

Tanken är god, men staten har helt bortsett från de fundamentala problem som alltjämt existerar gällande uträkning och fastställande av underhållsbidrag. Beräkningsmetoden av barns behov är i akut behov av reform. Likaså är reglerna om standardtillägg i behov av förtydligande då domstolarna regelmässigt tillämpar regeln väldigt restriktivt och inte alls i linje med dess andemening. Problemen står att finna i en föråldrad schablon och undermålig vägledning i förarbeten samt en modern praxis som stelbent håller fast vid en otidsenlig schablon istället för den princip som framgår av lagtexten.

Problemen i beräkningen av barns behov

Det är vid beräkning av barnens behov de stora problemen uppstår i underhållssystemet. Barnens behov beräknas idag genom användande av schablonbelopp. Trots att schablonbeloppen är grundade på Socialstyrelsens allmänna råd, som skapades 1981 och upphävdes 1999 används de fortfarande av domstolarna. Barns behov beräknas uppgå till 65, 80, respektive 95 % av prisbasbeloppet. För år 2017 innebär detta ett beräknat månatligt behov för barn 0-6 år om 2 427 kr, 7-12 år om 2 987 kr och 13-18 år om 3 547 kr.

I schablonbeloppet anses kostnader för mat, hygien, alla boendekostnader, telefoni, lek, fritid, aktiviteter (dock inte dyrare aktiviteter som ex ridning och hockey) och försäkring inkluderat. Från aktuellt belopp ska det allmänna barnbidraget om 1 050 kr dras då staten täcker den delen av barnens behov. Tillägg till schablonbeloppen görs endast för barnomsorgskostnader, mediciner och andra kostnader för specialbehov där kostnaden inte beaktats inom schablonen (trots att mobiltelefoner inte normalt användes av barn 1999 har hovrätterna i flera fall ansett det ingå i schablonen). Schablonbeloppen synes väldigt restriktiva då de flesta föräldrar är överens om att barn kostar betydligt mer.

Redan år 1995 föreslogs en höjning av schablonerna till 70, 90 respektive 105 % av prisbasbeloppet, från dessa belopp skulle dock fortfarande barnbidrag avräknas. Vid en jämförelse med Konsumentverkets beräkningar av vad barn kostar i ett hushåll framgår att schablonerna är låga. Konsumentverkets beräkningar är dessutom återhållsamma och det ingår inte kostnader för specialbehov i form av kost, glasögon, mediciner, sjukvård, kalas, semester, fika eller middagar utanför hemmet och så vidare. Schablonerna framstår som än mer missvisande vid en jämförelse med underhållsstödet där barnens behov utslaget över åren antas uppgå till 3 146 kr med beaktande av barnbidraget vilket ger ett totalt månatligt behov om 4 196 kr.

Standardtillägg

Till problemen med felaktig beräkning av barns behov kommer problematiken med den restriktiva tillämpningen av standardtillägg. Om en eller båda föräldrarna har det ekonomiskt gott ställt kan barn ibland även göra anspråk på ett så kallat standardtillägg utöver underhållsbidraget. Tanken har varit att barnen har rätt, inte bara att få sina grundläggande ekonomiska behov tillgodosedda, utan också rätt att leva på en likvärdig ekonomisk standard som sina föräldrar. I flera domar har ekonomiska överskott som överstiger ca 10 000-25 000 kr per månad endast resulterat i standardtillägg om ca 300-1 000 kr per månad.

Med beaktande av det förlegade system som alltjämt tillämpas i domstolarna, där barnens behov ständigt kalkylerats alldeless för lågt på grund av uråldriga schabloner och låga standardtillägg, har både stat och Försäkringskassa svikit barnen. Barn idag får inte vad de behöver från sina föräldrar och föräldrar med en redan försvagad ekonomi tvingas ta till kostsamma domstolsprocesser för att tillgodose sina barns behov, dock utan stöd från staten i form av ett hållbart regelverk. Det ska inte ligga på föräldrar och barn att driva igenom en ny praxis. Det är statens ansvar att driva igenom en reform och ge vägledning i hur ett barns behov skall åskådliggöras och beräknas i domstolarna när det så uppenbart brister idag.

/Linda Kron, familjejurist
Klicka här om du önskar komma i kontakt med Linda

Är du i behov av juridisk hjälp?

Kontakta oss »