Därför var det med förväntan jag gick på min första branschträff. Genom Blendow Group och Legally Yours bjöds det in till paneldebatt om personliga varumärken med efterföljande mingel och nätverkande.

Personliga varumärken är något som den yngre generationen på sätt och vis ser som en självklarhet genom bland annat alla de social medier som vi omges av och agerar inom. Det är även något som praktiskt verksamma jurister blir mer medvetna om.

Mossigheten bekräftas

Kvällen inleddes med ett föredrag om personliga varumärken, vad det innebär och varför det är viktigt. Efter det inleddes paneldebatten med representanter från både varumärkesexpertis, byråvärlden, den politiskasfären och advokatsamfundet genom ordföranden själv i egen hög person.

Nu vill jag bara inflika att i den trygga värld som universitetet utgör har det flaggats för att friska fläktar blåser i en ganska konservativ bransch och att ett generationsskifte äger rum.
Döm av min förvåning när jag under paneldebatten fick alla mina fördomar om den gamla förlegade juristbranschen bekräftade, en efter en. Från motviljan att ta till sig nya idéer och koncept, bemötandet av sina nuvarande och blivande kollegor till genusperspektivet. Den mossighet och stelbenthet som mötte mig gjorde mig modfälld.

Visst förstår jag också att de olika deltagarna intog vissa ståndpunkter för att just skapa debatt och att de säkert till viss mån medvetet provocerade. Men grundinställningen var ändå påfallande tydlig. Nyskapande eller nytänkande – nej tack!

Det personliga varumärket kom i skymundan

Det som skulle varit en debatt om personliga varumärken blev istället en utläggning om vikten av advokatbyråns varumärke, den arbetande juristens plikt att underkasta sig det bästa för byrån samt att juristen under inga omständigheter får tycka eller verka för en förändring.

Missförstå mig rätt nu, givetvis kan man inte ha en byrå med enbart egenkära individualister. Men kärnpunkten var att bra personliga varumärken bygger ett bra varumärke för hela byrån. Detta som var huvudpoängen med hela kvällen missades helt och hållet, till förmån för stelbent, motsrävigt och fördomsfullt tänkande från de som ska vara bland de främsta i yrket.
Den gamla frasen ”jo men så har vi alltid gjort” dök upp i mitt huvud.

Ett generationsskifte behövs

Detta fick mig att fundera. Är det verkligen så illa ställt i branschen? Att nya idéer eller infallsvinklar ratas utan att ärligt tas under beaktande? Att man som nyexaminerad inte kan bidra med något eller är attraktiv på arbetsmarknaden? Att jag som kvinna fortfarande måste bevisa att jag förtjänar att vara där jag är. Att jag måste visa att, jo jag är lika smart, begåvad och hårt arbetande som mina manliga kollegor eller blivande kollegor.

Jag blev som sagt förvånad över den inställning jag möttes av. Men jag tror att vad som är viktigt att hålla i minnet är att detta var bara en första liten inblick i min framtida bransch. Det finns fortfarande en hel del kvar att undersöka och få insyn i och jag hoppas att resten är mindre mossig. Men om det skulle visa sig att så inte är fallet tror jag att det kommer en förändring. Ett generationsskifte kommer ske, även om det kanske kommer ta lite längre tid än vi trodde från början. Nya drivna jurister examineras varje år. Dessa kommer inte att nöja sig med ”jo men så har vi alltid gjort”. Jag kommer i alla fall inte göra det. Så med gott hopp om framtiden ser jag fram emot att ta klivet ut som yrkesverksam jurist.

Tack och hej!

Av Frida Andersson

Praktikant

Det är sällan lönt att vidta rättsliga åtgärder när det gäller negativa skriver på nätet. Dels för att det inte är så lätt rent juridiskt, dels för att det sällan är det mest strategiska att göra. Med juridiska åtgärder kommer du i de flesta fall att förvärra det underliggande problemet. Du kommer att göda mer hat och resultatet kan bli ännu mer negativa skriverier på nätet, oftast anonymt och i en råare ton.

I den mest ideala av världar så borde du kunna prata med dem som skriver falska saker om dig på nätet och försöka lösa den bakomliggande orsaken. Tyvärr tror jag att denna väg är stängd för många då den negativa kritiken ofta är anonym. Det kan också handla om så kallade internettroll som bara skriver negativt för att de tycker att det är roligt.

Som jag ser det finns det egentligen bara en väg att gå när det gäller negativa sökträffar i Google på sitt eget namn. Det är att putta ner de negativa träffarna med egna träffar. Konsten att påverka Googles träfflistor kallas för sökmotoroptimering. Väldigt förenklat handlar sökmotoroptimering om att anpassa din sida för ett visst sökord och att få många länkar till just din sida med sökordet i länktexten.

Att påverka en sökträffsida med negativ ryktesspridning kallas för Google-städning och går ut på att du skapar egna webbplatser och profiler i sociala medier som ska synas före de negativa träffarna. Genom att till exempel ha en egen blogg med ditt namn dit folk länkar med ditt namn, kan du återta kontrollen av ditt träffresultat. Om det är möjligt handlar det också om att kontakta sajtägare för att be dem plocka bort sidor om dig.

TV-tips

Ryktesspridning på nätet och Google-städning är ett hett ämne i dessa dagar. Om detta handlar TV-dokumentären Du är googlad som sänds imorgon på SVT2 klockan 20.00. Journalisten Johan Ripås har intervjuer personer som har drabbats av negativa skriverier på nätet och experter om hur det ska hanteras.

Av Pontus Löf

Webbstrateg

Var femte kvinna har blivit trakasserad på grund av sitt kön

Enligt en undersökning från Arbetsmiljöverket är det vanligt med trakasserier av kvinnor i arbetslivet på grund av kön. 20 % av alla kvinnor i undersökningen anger att de blivit utsatta för trakasserier på grund av sitt kön från chefer, arbetskamrater eller andra personer (till exempel patienter, elever eller kunder).

Vanligast är trakasserierna bland kvinnor i åldern 16-29 år. 28 % i denna grupp har blivit trakasserad på grund av sitt kön och 5 % har blivit utsatta för sexuella trakasserier av en chef eller kollega. När det gäller sexuella trakasserier är det viktigt att tänka på att det är ett dolt problem. Få kvinnor vågar anmäla eftersom de tror att de inte kommer att bli tagna på allvar eller att det inte kommer att leda till någon förbättring, enligt en undersökning från JämO.

Alla män på arbetsplatsen är ansvariga

Så vad gör vi åt detta problem? Jag tycker att det ligger ett stort ansvar på alla killar och män på arbetsplatsen. Vi får inte se våra kvinnliga kollegor som sexuella varelser. Det är inte okej att sätta upp porrbilder på kontoret, skämta om hur man ska dra över en kvinnlig kollega eller komma med olämpliga förslag på en After Work. Detta skapar nämligen en kultur där sexuella trakasserier blir ett naturligt inslag.

Vi får inte heller se våra kvinnliga kollegor som irrationella och okunniga, alltså motsatsen till bilden av mannen som rationell och professionell. Det är inte okej att ifrågasätta vad en person säger enbart på grund av att den som säger det är en ung tjej och du är en erfaren man. Sakfrågan har inte med kön eller ålder att göra.

Om vi blundar för att detta är en kulturfråga där alla killar och män har ett gemensamt ansvar, så kommer vi att bidra till nästa övertramp. Den som blundar bär ett stort moraliskt ansvar. Därför bör vi ta problemet på allvar och agera kraftfullt i situationer där tjejer eller kvinnor har blivit trakasserade på grund av sitt kön.

Släpp fram kvinnorna

För mig handlar det inte bara om trakasserier. Det handlar lika mycket om att uppmuntra tjejer och kvinnor att ta plats. Mycket i vårt samhälle signalerar nämligen till unga tjejer att de inte får ta plats, speciellt inte för vad de kan. I skolan lärde sig tjejerna att inte ställa frågor eftersom de bråkiga killarna skrek högre. Av media och på krogen har de lärt sig att deras utseende är det enda som räknas för att få uppskattning av killar.

Vi behöver kvinnor som vågar säga sin mening, vågar ta större ansvar, vågar fatta beslut. Inte för att de är just kvinnor, utan därför att de har mycket att bidra med och för att de förtjänar samma möjligheter och skyldigheter som jag. Att vi har olika saker mellan benen påverkar inte hur väl vi kan utföra våra arbeten.

För att släppa fram kvinnor tror jag att vi killar och män måste tänka oss för. För det första måste vi sluta att se och belöna våra kvinnliga kollegor för hur de ser ut. För det andra måste vi lämna plats i styrelser, i ledningsgrupper och i diskussioner. För det tredje måste vi uppmuntra våra kvinnliga kollegor att komma med idéer och delta aktivt i utvecklingen av arbetsplatsen.
Låt oss tänka på detta problem denna dag. Vi killar och män har ju redan de övriga dagarna på året för oss själva.

Av Pontus Löf

Webbstrateg

För ett tag sedan anordnade Blendow Group en debattkväll om personliga varumärken i juristbranschen. Det jag då fick upp ögonen för var inte hur ny och modern juristbranschen är, utan snarare motsatsen. Branschen är föråldrad och svårföränderlig – traditionsprincipen är alltjämt rådande så att säga. Två ord lyser med sin frånvaro: integritet och mod. Låt mig få illustrera vad jag menar med några exempel från debatten.

Stor osäkerhet och feghet bland jurister

En debattör sade att han skrivit en debattartikel som han sedan inte velat publicera i media. Artikeln hade istället hamnat i byrålådan. Orsaken till detta var att han kände oro över hur den byrå som han arbetade för skulle reagera och om byrån rent av kunde lida skada om hans ord trycktes. Man kan fråga sig om personens val berodde på feghet eller lojalitet. Kanske lite av båda två? Innan ovanstående uttalande hann smältas sade ordföranden i Advokatsamfundet att advokatens roll är att vara så minimal som möjligt i förhållande till klienten. En advokat ska varken synas eller höras, utan endast göras och föras av klienten. Personligt varumärke är så att säga inte önskvärt i sammanhanget. Skulle Henning Sjöström hållit med om detta mån tro?

Slutligen var debattörerna rörande överens om vad som krävdes för att lyckas med sitt personliga varumärke som jurist. Man var tvungen att brinna för något. Fina ord, men de går knappast ihop med vad som sagts dessförinnan. Hur kan man brinna för något om man inte tar ställning för det man brinner för? Är den ens möjligt? Hela poängen med att brinna är just att visa engagemang. Jag vill hävda att om man inte visar vad man brinner för då brinner man inte alls. I alla fall inte under så lång tid. För eld som stängs in kommer förr eller senare att drabbas av syrebrist och slockna.

Ta ställning och visa vad du brinner för

Det jag vill är att vi jurister ska våga mer. Våga ta ställning, våga stå för våra värderingar och principer. Kort och gott att visa integritet. Med det menar jag inte att vi ska chansa hej vilt i arbetet eller göra ett oseriöst jobb, utan precis tvärtom. Det handlar om att ge uttryck för ytterligare en dimension i vår vardag, närmare bestämt att våga följa vår känsla och att visa det.

Göran Lambertz har sagt att för de flesta jurister är det viktigare att inte göra fel än att göra rätt. Oftast är det ingen skillnad mellan dessa två alternativ, men ibland kan det ena avvika från det andra. När så är fallet tror jag att den väg vi väljer beror på vår integritet. Det borde vara en självklarhet att vi varje dag, i varje ärende, kämpar för att göra rätt istället för att ängslas över att göra fel eller att inte våga. I annat fall kommer vi inte bara bli sämre jurister utan även tappa samhällets förtroende. För vem ska göra rätt om inte vi?

Alla kommer vi till stunder i livet där vi står inför val. Det kan handla om juridik eller något helt annat. Nästa gång du kommer till en sådan situation ta då en extra funderare och följ din känsla. Våga ta ställning. Publicera den där artikeln eller våga kritisera. För i slutändan handlar det inte om vad du tycker och tänker utan vad du gör. Eller som åklagaren Rachel Dawes säger i filmen Batman Begins:

It’s not who you are underneath – it’s what you do that defines you.

Jag vågade den 5 augusti 2011. Förhoppningsvis vågar jag också i mitt juridiska arbete. Vågar du take a stance?

Av Matts Schenck

Jurist

Så räknas underhållsbidrag ut idag

Normalt i handläggningen av underhållsmål fastställs ”grundbehovet” utifrån ett schablonbelopp som sedan läggs samman med ”särskilda kostnader”. Schablonbeloppet utgår huvudsakligen från försäkringskassans tabell som exempelvis anger att ett barn upptill 6 år har behov av 2 383 kr i månaden. Därefter kan barnet göra anspråk på särskilda kostnader, så som utgifter för fritidsaktiviteter, kostnaden för kommunal trafik och mobilräkning. Det finns även vissa möjligheter att yrka extra pengar för ett barn som av medicinska skäl föranleder ökande kostnader, eller ett standardtillägg om den underhållsskyldige har mycket god ekonomi.

Varför använda schablonberäkningar?

Detta är ett sedvanligt sätt att beräkna barnets behov. Frågan jag dock ställer mig är varför rättstillämpningen har fastnat i uppfattningen om att schablonberäkningarna är de mest brukbara i underhållsmål och varför principen om att se till barnets faktiska kostnader inte tillämpas. Ett schablonbelopp är bra att luta sig tillbaka på när en faktisk sammanställning är svår att genomföra, men detta bör enligt mig vara ett andrahandsalternativ och inte det huvudsakliga sättet att ta fram ett belopp. Dessutom tillhandahålls en rad andra alternativa schablonberäkningar, från exempelvis Konsumentverket, men dessa tenderar att ifrågasättas och även förkastas av jurister och domstolar. Resultatet blir en rättstillämpning som hamnar längre ifrån att handlägga målen utifrån det enskilda barnets behov och istället närmar sig ett system där alla barn förväntas vara av samma skrot och korn.

Barn kostar ofta mer än schablonbeloppen ger

Ytterligare en konsekvens av schablonberäkningen är att systemet som, enligt mig, tillhandahåller en orimligt låg budget för barnet att leva på. Alla som har barn boende hos sig vet att de kostar pengar. Det är mat, kläder och hygienartiklar. Fasta kostnader i form av föreningsavgifter, musiklektioner och telefonabonnemang. Även om det är praktiskt möjligt att göra anspråk på sådana kostnader vid fastställelse av underhållsbidrag, kommer dess existens att starkt ifrågasätts av såväl domstol som motpart. Därefter tillkommer kostnader för barnkalas hos kompisar med presenter, matsäck till skolresorna, borttappade mobiltelefoner… omkostnader som inte alls har något utrymme i dagens sedvanliga underhållsberäkningar.

Vem betalar för tonåringen som slukar en limpa varje dag efter skolan? Vem betalar barnens tredje badhusbesök samma månad? De i förtid sönderspelade fotbollsskorna? Hur behandlas en potentiell utgift för att barnet ska få spela ett instrument? Jo, boendeföräldern. Detta resulterar i att ett underhållsbidrag sällan speglar en boendeförälders reella kostnader och därför inte barnets verkliga behov.

Hög tid för en mer verklighetsorienterad tillämpning av lagen

Jag efterlyser ett system som tar barnens faktiska omkostnader på allvar och slutar placera dem i schablonmässiga fack. En tillämpning där det enskilda barnets tillvaro bestämmer vad denna bör erhålla i underhållsbidrag. Alla andra alternativ försätter boendeförälder i en oerhört svår ekonomisk situation och lämnar barnet utan tillräckligt ekonomiskt stöd, vilket knappas är står i linje med barnets välbefinnande. Nej, ska vi tala om barnets bästa är det hög tid för en mer verklighetsorienterad lag och rättstillämpning.

Av Sanna Bergenheim

Jurist

Det engelska ordet Stance, som betyder ståndpunkt, position, inställning och synsätt, har valts med omsorg. Vår VD, Erik Fors-Andrée, berättade med stor entusiasm om viljan att visa upp en annorlunda byrå som tar ställning och som vågar utmana. Namnet mottogs av alla medarbetare med belåten tystnad och en känsla av självklarhet.

Ordets innebörd är tydlig och klar. En verksamhetsprofil är dock mer än bara ett namn, ordet ska även sammankopplas med en grafisk profil. Jag tyckte därför att det var intressant att reflektera över loggans utformning i relation till vad det innebär att arbeta på Stance och vad omvärlden kan vänta sig av oss.

Loggan utgör ett möte mellan två tydliga färger, ett svart fält som dekoreras med en orange våg. Att färger berör oss har varit känt sedan länge och det finns en mängd teorier och forskning om hur de påverkar såväl humör och välbefinnande som inställning och tankebanor. Med detta i åtanke, vad säger loggans färgmöte oss? Vad kan färgvalet tänkas betyda och vilka associationsbanor framkallar den?

Vi börjar med att titta på loggans våg. Orange är den färg som sägs betyda värme och positiv energi. Den benämns som en social och sällskaplig färg som uppmuntrar till frigörelse och står för uthållighet. Om du ger bort en blomma med denna färg betyder det trogen vänskap. Inom Feng Shui står färgen orange för entusiasm, vitalitet och optimism. Den sägs även inbringa kreativitet och mod.

Därefter har vi den mörka bakgrunden. Svart väcker ofta tankar mot sorg och mörker, men om vi tänker närmare på innehållet i färgen är det betydligt mer tilltalande. Hur framställer vi egentligen färgen svart? Jo, vi tar fram burkar med alla jordens färger och blandar dem i en och samma bytta När en nyans inte längre går att utskilja från den andra har vi fått ett svart resultat. Dessutom framhålls svart ofta som en kontrastfärg vars goda egenskap är att framhäva och förtydliga andra färger. Enligt Feng Shui förknippas även svart med styrka, stabilitet och beskydd.

Med dessa förklaringar som ledord står det klart för mig – orange som möter svart är ett utmärkt sätt att förklara vad Stance står för. Det handlar om att anta varje ärende med entusiasm och öppenhet. Det är med mod som vi utmanar branschen och med vår vilja att aldrig ge upp som får oss att arbeta vidare mot målet. Med kreativitet och vision ser vi nya vägar till lösningar och banar vägen för nya tillvägagångssätt. Vi verkar för att inbringa en trygghet och tillit hos såväl klienter som andra människor vi möter, två viktiga byggstenar för att kunna en lösa konflikter mellan individer.

Arbetsplatsen är vår färgburk där vi, genom att blanda alla medarbetares färgsprakande personligheter i ett och samma kärl, skapar färgen svart. Liksom den svarta färgen framhäver ljusare nyanser, är vi ett team som stöttar och lyfter varandra i vårt arbete.

Styrka. Kraft. Vilja. Det är Stance.

Jag kommer med stolthet att placera loggan högst upp på mina skrivelser för att förtydliga byråns ståndpunkt och vision. Juristjouren tar ett steg åt sidan och Stance juristbyrå tar över ratten. Spänn fast säkerhetsbältet, it is time for take off.

Av Sanna Bergenheim

Jurist

Advokaternas och juristernas skyddade verkstad håller på att försvinna liksom prästerskapets under 1500-talet då bibeln översattes till svenskan och folket fick en chans att bilda sig en uppfattning och åsikt om sin tro. Det räcker inte längre att ha denna titel för att kunna ta betalt. Juristen får nya krav på sig. Att förhandla och företräda blir allt viktigare delar i juristens arbete och detta kan inte ske utan att verkligen förstå sin klient, motparten och varför den tvistiga situationen har uppstått.

Jag anser att det är viktigt att ha en helhetssyn på klientens situation för att förstå problemet. Inte enbart koncentrera sig på de enskilda tvisterna, utan att titta på den bakomliggande orsaken. Många jurister bryr sig mer om tvisten än klienten. Juristen intresserar sig mer att vinna mot en annan juristkollega än att hjälpa sin huvudman. Juristen måste förstå sin klient. I många fall vet inte kunden själv vad som egentligen är det utlösande faktorn varför hen befinner sig här – och det är juristens ansvar att ta reda på det; ”hjälp mig att hjälpa dig”.

Jag har varit med ett tag. Jag ser vad som gör att juristen inte ses som räddaren i nöden, hjälten eller ängeln. Det är för att vi lägger prestigen på tvisten istället för lösningen. Juristen gör det bekvämt för sig att titta på vad lagen och praxis säger istället för att verkligen förstå vilken situation sin klient befinner sig i och vad vill denne åstadkomma. Juristen måste ägna mer tid tillsammans med sina kunder, ställa frågor till dem och intresserad sig för detaljer i deras dagliga liv. Detta är för att hitta en långsiktig lösning på problemet och inte enbart för tvisten.

Stance tar ställning. Juristen ska inte enbart företräda sin klient, den säger också till när något är fel och gör någonting åt saken. Sök lösningen och var lösningen. Utan att fuska i sitt arbete får juristen en otrolig makt över en situation och får verkligen möjligheten att göra det bättre för sin klient, motparten och ser till att tvisten inte uppstår igen. Juristen har det prestigefyllda yrket att göra ett bättre samhälle att leva i. Det kommer att ta tid – men ju snarare juristerna och advokaterna inser sin nya funktion desto snarare kan vi bli de hjältar vi verkligen är!

Av Jérémie Johansson

Rådgivare och gruppchef

Det kan finnas en rad alternativa orsaker som jag funderat över. Separerar ”HBT-par” i lägre utsträckning? Har HBT-personer en större kapacitet att separera under goda förhållanden utan konflikt? Ingen av dessa teorier finner jag speciellt troliga. Det finns dock en tanke som jag fastnade vid: är det så att personer med koppling till HBT drar sig mer för att påbörja en rättslig process än andra?

Undersökningar visar att individer med en HBT-tillhörighet tenderar att bli särbehandlade både av privatpersoner och myndigheter, på grund av deras sexuella läggning, könstillhörighet eller identitet. De kontakter som en juridisk process innefattar är tyvärr inte ett undantag. Min rädsla är att detta leder till att färre HBT-personer söker den juridisk hjälp de faktiskt behöver. Kanske finns det en rädsla att inte bli tagen på allvar. Kanske finns det inte kraft att återigen förklara, och till viss mån försvara, sitt sätt att utöva sitt kärleksliv och sin livsstil. Känslan av att befinna sig i minoritet kan ge en känsla av utanförskap och ökad sårbarhet.

Rättsliga tvister är det ingen som tar med en klackspark och de som grundar sig i familjära konflikter kan i stor utsträckning anses ännu mer känslomässigt tuffa än andra. Innan en person väljer att ta rättslig strid sker ofta en avvägning mellan vad denne anser sig ha att vinna respektive förlora i energi, pengar och känslomässig påfrestning. Risken att bli diskriminerad, ifrågasatt och särbehandlad torde vid en sådan avvägning väga tungt. Resultatet kan i värsta fall bli att färre HBT-personer finner det värt att vidta rättsliga åtgärder.

För att alla människor ska få den hjälp och det stöd de behöver anser jag att vi måste göra något åt samhällets inställning till HBT-personer och förbättra vårt sätt att behandla och bemöta dem. Det må uppfattas klyschigt, men jag tror inte det finns några genvägar till förändring – utbildning och kunskap, diskussion och belysning, stor vilja. Om inte så sker menar jag att det finns risk att de till synes könsneutrala lagarna inte får ett könsneutralt slutresultat och att HBT-personer hamnar utanför rättssystemet. Varje person som är i behov av juridisk hjälp och som undviker att söka denna expertis på grund av sin sexuella läggning, könstillhörighet eller identitet är ett misslyckande. Nederlag av sådan allvarlig art får inte förekomma.

Av Sanna Bergenheim

Jurist

Min första tanke när jag hörde förslaget om HBT-vecka var att det verkade intressant och kul men behövs det verkligen inom vår bransch? Jag menar jurister har läst i många år just för att bli starka och medvetna samhällsmedborgare som vågar ta ställning och därmed i varje läge stå upp för rättvisa och aldrig gå med på att minoritetsgrupper ska känna sig utstötta eller kränkta.
Min andra tanke var hur många homosexuella jurister känner jag? Funderade länge och gick igenom säkerligen ett hundratal gamla kursare och kollegor i mitt huvud innan jag kom fram till att jag inte kunde komma på en enda!

Min tredje tanke var hur kommer det sig? Rent statistiskt borde jag känna i vart fall ett tiotal HBT-jurister! För att söka en förklaring tog jag mig tillbaka till tiden för min ”första skoldag” på juristlinjen på Stockholms universitet. Det var en dag som inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. Min förväntan när jag steg in på uppropet var att jag skulle få träffa en rad härliga karaktärer som var beredda att kämpa för sin ståndpunkt i rättvisans tecken. Lite samma inställning som Voltaires citat ”Jag avskyr din åsikt, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den ”. Istället möttes jag av studenter som bestod av en överväldigande majoritet av människor som fokuserade all sin energi på att inte tappa ansiktet och se till att den lilla klicken i omgivningen som inte förstått det snart skulle komma att göra det.

Med tanke på det är det inte speciellt konstigt att det är så få jurister som är öppna om sexuell läggning som inte stavas hetero. Vad kan vi göra åt detta? Givetvis informera och ha liknande aktiviteter som vi nu har på Juristjouren under de kommande dagarna men skulle vilja påstå att vi också har skyldigheten att ruska om oss själva och fråga oss hur det blev så att rättvisans väktare blev tysta, kuvade underhuggare som gör allt för att passa in istället för att stå upp och fightas för att vara en bransch som är en förebild i liknande frågor, inte som nu längst bak i ledet.

Av Svante Brunnberg

Jurist och gruppchef

Utgångspunkten som jag ser det är vår strävan efter att bli en jämlik, jämställd byrå med en framtidsanda och en stark vilja att förbättra. För detta krävs kunskap och medvetenhet om samhället uppbyggnad och konstruktioner, med också inspiration att tänka utanför de traditionella ramarna.

Jurister måste känna till problemen

Som jag tidigare framhållit på bloggen tenderar människor att bli behandlade olika beroende på faktorer såsom kön, ålder, etnicitet, utseende och social bakgrund. En människans sexuella läggning och könsidentitet är definitivt inget undantag från detta. Det är därför jag menar att det som jurist är viktigt att ha kännedom om vilka problem som en person med HBT-tillhörighet kan stöta på.

För det första handlar det om vårt egen agerande i mötet med klient och motpart. Vi ska sträva efter att vara en byrå som behandlar alla människor med respekt och professionalitet. Temaveckan syftar därför inledningsvis till att ge personalen kunskap om HBT för att vi ska förbättra oss i vårt sätt att bemöta och behandla människor med olika bakgrund, livsval och livssituation.

För det andra handlar det om att direkt vidareutveckla vår kunskap och kompetens inom lag och rätt samt öka juristens möjligheter till att hjälpa klienten utifrån dennes enskilda behov. Mycket har hänt inom juridiken för att placera HBT-personer i en bättre position än tidigare. Dock finns det skäl att ifrågasätta om vi nått ända fram. Även om en paragraf rent faktiskt sägs vara könsneutral innebär det inte att den tillämpas på detta sätt. Är lagen ska vara lika för alla? Finns det risk att de heterosexuella normerna lever krav i rättsväsendet och påverkar dömningar i enskilda fall? Finns det risk att vår klient missgynnas på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet? Endast genom att tillämpa, reflektera och diskutera finner vi svaret och temaveckan är ett utmärkt tillfälle till detta.

Bra bemötande av HBT-personer viktigt

Vidare handlar det om att vara förberedd och medveten om vad våra klienter möter genom rättsprocessens gång. Studier visar att det finns stora brister i det sätt som HBT-personer blir bemötta och omhändertagna av det offentliga. Det kan bottna i allt från bristande kunskap, felaktiga utgångspunkter i handläggningen eller att handläggarens egen uppfattning om HBT genomsyrar behandlingen av ärendet. Eftersom det svenska rättssystemet i en rad situationen bygger på en samverkan mellan flertalet myndigheter och organisationer menar jag att vi måste ha detta i åtanke genom ärendets gång. Vid varje möte riskerar vår klients HBT-faktor att påverka hur denne blir bemött och sedd. Jag menar att det finns en påtaglig risk för att detta kan påverka slutresultatet och således få inflytande över din klients utgång i den juridiska tvisten.

En bra jurist måste därför kunna ställa de rätta frågorna. Finns det en risk att din klient blir nedvärderad som förälder på grund av dennes sexuella läggning? Är det möjligt att en hyresvärd ställer sig emot din manliga klient som hyresgäst för att denne klär sig i kvinnokläder? Att en arbetsgivare nekar din klient anställning för att denne man tidigare var en kvinna? Genom att ligga steget före ökar vi möjligheten att kunna tillvarata varje medborgares rätt till likhet inför lagen.

Avslutningsvis menar jag att genom att utmana vårt tidigare sätt att tänka kring juridik och genom att reflektera över lagen utifrån olika perspektiv blir vi även bättre på att lokalisera paragrafernas eventuella konsekvenser, även utanför denna temaveckas område. Genom ökad kunskap inom området HBT lägger vi ytterligare en pusselbit i vad jag menar är uppbyggnaden av en kunnig, medveten och samhällsorienterad jurist.

Lagen är något som människan skapat för att skydda, strukturera och ordna tillvaron i samhället. Oavsett uppfattning om andra människors livsval är det min starka uppfattning att jurister ska verka för allas lika värde inför lagen. Jag ser dock att det är en bra bit kvar innan detta är realitet och därför måste rätten alltid ifrågasättas och utvecklas utifrån olika perspektiv. Och vilka passar bättre att utföra denna uppgift än vi?

Av Sanna Bergenheim

Jurist