Juristjouren anordnar tack vare några ambitiösa medarbetare en HBT-vecka för våra anställda där vi kommer att få delta i föredrag, se på film och diskutera rättspraxis kopplat till diskriminering av HBT-personer.
Min första tanke när jag hörde förslaget om HBT-vecka var att det verkade intressant och kul men behövs det verkligen inom vår bransch? Jag menar jurister har läst i många år just för att bli starka och medvetna samhällsmedborgare som vågar ta ställning och därmed i varje läge stå upp för rättvisa och aldrig gå med på att minoritetsgrupper ska känna sig utstötta eller kränkta.
Min andra tanke var hur många homosexuella jurister känner jag? Funderade länge och gick igenom säkerligen ett hundratal gamla kursare och kollegor i mitt huvud innan jag kom fram till att jag inte kunde komma på en enda!
Min tredje tanke var hur kommer det sig? Rent statistiskt borde jag känna i vart fall ett tiotal HBT-jurister! För att söka en förklaring tog jag mig tillbaka till tiden för min ”första skoldag” på juristlinjen på Stockholms universitet. Det var en dag som inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. Min förväntan när jag steg in på uppropet var att jag skulle få träffa en rad härliga karaktärer som var beredda att kämpa för sin ståndpunkt i rättvisans tecken. Lite samma inställning som Voltaires citat ”Jag avskyr din åsikt, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den ”. Istället möttes jag av studenter som bestod av en överväldigande majoritet av människor som fokuserade all sin energi på att inte tappa ansiktet och se till att den lilla klicken i omgivningen som inte förstått det snart skulle komma att göra det.
Med tanke på det är det inte speciellt konstigt att det är så få jurister som är öppna om sexuell läggning som inte stavas hetero. Vad kan vi göra åt detta? Givetvis informera och ha liknande aktiviteter som vi nu har på Juristjouren under de kommande dagarna men skulle vilja påstå att vi också har skyldigheten att ruska om oss själva och fråga oss hur det blev så att rättvisans väktare blev tysta, kuvade underhuggare som gör allt för att passa in istället för att stå upp och fightas för att vara en bransch som är en förebild i liknande frågor, inte som nu längst bak i ledet.
