Umgänge med barn och semesterplanering

I svensk rätt är utgångspunkten att föräldrar ska ha gemensam vårdnad, eftersom det anses utgöra barnets bästa. Utgångspunkten vid gemensam vårdnad är att samtliga beslut rörande barnet ska fattas i samförstånd, vilket förutsätter ett samarbete mellan föräldrarna under barnets uppväxt.

Inför sommaren är det många som funderar över hur fördelningen av sommarlovet ska fördelas mellan föräldrarna. I de allra flesta fall där ett barn inte bor med båda sina föräldrar kommer föräldrarna själva överens om hur umgänget ska se ut men det finns fall då kontakten mellan föräldrarna är så pass bristfällig att möjligheten till ett gemensamt beslutsfattande är mer eller mindre stängd.

Det föräldrarna ofta glömmer är att umgänget ska vara till för barnet och inte till för föräldrarna. Det är alltså barnets behov av umgänge som ska tillgodoses. Med andra ord har en förälder inte någon rätt till umgänge med sitt barn och barnet har i princip ingen plikt att umgås med en förälder.

De råd jag ger i det inledande skedet är att ta in en tredje part som kan underlätta dialogen mellan föräldrarna och försöka nå en lösning. Det finns stora fördelar att ta in en jurist med erfarenhet av umgängestvister som kan lyssna till föräldrarnas önskemål, redogöra för hur lagen ser ut och hur domstolen brukar döma för att uppnå en lösning som är bäst för barnet. Detta medför att föräldrarna slipper tvista om frågan i rätten och undviker en process som kostar tid, energi och pengar. Framförallt förhindrar man en vinn- och förlust situation som aldrig gagnar det långsiktiga samarbetet mellan föräldrarna. En alternativ väg att gå är att vända sig till socialtjänsten för att få hjälp med samarbetssamtal då ett fungerande umgänge inte kommit till stånd.

I båda dessa fall brukar samtalen mynna ut i ett s.k. umgängesavtal där man preciserar b.la. vart barnet ska bo, vilka dagar barnet ska vara hos vardera förälder, samt hur lov, helger, hämtning och lämning ska fungera.

Ett bra skrivet umgängesavtal har till syfte att förtydliga föräldrarnas överenskommelse om fördelningen av tiden med barnet – detta för att undvika eventuella framtida missförstånd och därmed tvister.
När umgängesavtal utformades för ett antal år sedan, följde man ofta en ”mall” som gick ut på umgänge varannan veckohelg, varannan storhelg och några veckor under sommaren. Idag är sätts större fokus på att skräddarsy ett mer individuellt sätt så att det utformas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Detta är en utveckling som domstolen och föräldrarna ser positivt på i och med att det är först då man skapar förutsättningar för att barnet genom umgänget ska kunna ha en så god och nära kontakt som möjligt med den förälder som det inte bor tillsammans med.

Under sommarmånaderna vill många åka utomlands med barnen och en kortvarig semesterresa bör inte anses som ett ingripande beslut. Den andra vårdnadshavaren kan stoppa resan genom att t.ex. vägra att skriva på en passansökan. Då innebär det att man enbart kan resa till ett av de länder som anslutit sig till Schengenavtalet utan att ha pass (t.ex. Danmark, Frankrike och Spanien men även till Norge som står utanför avtalet). UD har även skrivit i sin publikation "Olovligt bortförande och kvarhållande av barn" att en resa utomlands kräver den andre vårdnadshavarens medgivande. Det som UD däremot inte ger svar på är om det ska också gälla för kortare semesterresor som infaller på barnets tid för umgänge med den andre föräldern. Något egentligt svar hittar man inte i lagen hur utlandsresor ska godkännas eller inte. Enligt praxis kan man i generella termer säga att kortare semesterresor inom- och utrikes med barnet är svårt för en förälder att i normalfallet ha invändningar mot. Förutom om det finns sakliga skäl som är till men för barnets bästa. Däremot är det till båda föräldrarnas fördel att i god tid innan informera den andra vårdnadshavaren om syftet och omfattningen av resan.

Principen om ett gemensamt beslutsfattande mellan föräldrarna har en god grundtanke men försvårar desto mer genomförandet av barnets bästa då den förutsätter att föräldrarna kan samarbeta i frågor som rör barnet.

Vid samarbetssvårigheter mellan föräldrarna är den slutgiltiga utvägen att avgöra frågan i en domstolsprocess. Konsekvensen av detta är att många tvister fördjupas och förgrovas då konflikten sällan handlar om bestämmanderätten i sig utan hur föräldrarna ska få den faktiska omsorgen om barnet att fungera.

Då lagstiftaren lämnar ett tomrum om hur sådana frågor ska lösas axlar föräldrarna ett stort ansvar att kunna samarbeta i sådana frågor. Mina råd till alla föräldrar som har gemensam vårdnad om ett barn är att:

• Försöka ha en öppen dialog med den andra vårdnadshavaren

• Planera i god tid semester, ledighet och resor

• Upprätta ett umgängesavtal

• Våga ta hjälp av tredje part för att undvika att kontakten försämras

• Kom ihåg, umgänget ska vara baserat på barnets behov – inte föräldrarnas

Är du i behov av juridisk hjälp?

Kontakta oss »